Ell kinkigt uppdrag. (Från Tyskun). II. (Forts. fr. föreg. n:r) — Som af hela fin fjäl tackar herr major von Frohn, för allt, oh fom gerna will gå i elden för honom. — Ser man på Frans, det är hederligt tänkt af dig, fortfor officeren. Men jag är missnöjd med dig rerföre, att du har för liten ärelystnad. Du är barn af bättre folf; du har lärt mera än en gmwartermästare wid husarerne behöfmer . . .. hwarföre ber mödar du dig ide att winna befordran? q — Att winna befordran . . . . det sträfwar jag ju också alla dar efter, genmälte Franz,... Jag tocker jag gör allt för att herr majoren inom fort skall funna föreslå min till regementsskrifware. . — Regementsskrifware .... hwad för slag? Officer måste du blifwa, Franz. i : — Hwad säger herr majoren . . . jag officer? — Du tror, att tu ide fan bli det för dina fordna bedrifters ffull? Nå wäl, man skickar dig bara till Ungern, Friaul eller någon annan aflägsen del af rilet, ver ingen har kunskap om dina fordna ftred. Gifwe Gud mi ide hade någon officer wid avrmeen med sämre bewis i karfstocken! Det beror blott på en kraftig wilja och en fast föresats att utmärka sig. I all synnerhet under en sädan herre fom mår ädle regementachef, hwilken föfer att kungligt belöna förtjensten, hwarhelst han finner den!