kRkönnträdet. Likasom vi åt trädplanteringen iallmänket egna allt för ringa uppmärksamhet, så är detta ock särdeles fallet hvad beträffar rönnen, ett träd i allo värdt att man lär bättre känna detsamma, än hvad nu är fallet. Särdeles borde man i dessa bygder egna en större uppmärksamhet åt detta vackra träd, som är så förvöjsamt och så nyttigt, som fordrar så litet, men gifver så mycket, det torde derföre ej vara alldeles öfvertlödigt att här med några ord omnämna detsamma. Detta träd, så passande att odla som allgeträd vid vägar, är ej utmärkt för sin ved, men så mycket mera är det nyttigt genom. sina blad och sina bär. Rönnen lemnar genom sina bär föda åt de så småfoglar, som hos oss öfvervintra, på en tid då dessa sakna annan föda, och bidrager derigenom att bos oss bibe