nu gå igenom krigshofrådets mentorial, så att ni får närmare kännedom om saken. Derpå bör ni grunda ert beslut. Jag ffall emell8rtid gifwa er en skriftlig order, som bemyndigar er att anwända alla medel, fom kunna behöfwas, för att utföra saken. Mi erhåller oinskränkt fullmakt att göra och låta efter omständigheterna. Under det Frohn tog den anwisade papperåbundten ifrån skrifbordet och började genomögna denfam: ma, satte fig konungen ned och ffref ven ifrågama! rande ordern. j — Här har ni, Frohn! jade han derpå i det han räckte honom papperet. Jag är öfwertygad, att jag ide fan lägga min önskau i bättre händer, och hade jag ide haft en få klok och oförskräckt man, fom ni är, att anförtro detta uppdrag, få ffulle jag fannerligen hafwa aktat mig, att blanda mig och mitt regemente i saken! — Ers majestät, fade Frohn, i i det han ftoppade konungens order och fullmakten i bröstfickan, skall inom åtta dagar se mig åter här med Trenck, eller också återkommer jag aldrig. Det anstår mig ide att på något sätt förstora swårigheten af det upp: drag ers majestät täckts gifwa mig; men skulle det blifwa ett uppdrag på lif och död, så will jag fris modigt trotsa döden i min kejsarinnas tjenft! — Gå med Gud, min före Frohn, fare konung Josef med rörelse, skakande hans hand. Glöm ide, att uppwisa min order inför prefiventen i frigskollegium och hos honom anhålla om en anwisning på krigstassan, få att ni får medel att resa med. Ånnu en gång: Gud ware med er! Frohn bugade sig djupt oh lemnade konungens rum.