Nin Gud, kan grefvinnan ha tråkigt? — inföll slutligen kammarjungfrun — det sörgår ju ingen dag som gresvinnan ej är på någon ny fest . ji — Nya fester, men gamla ansigten — just som det vore något roligt! I — Och på alla dessa fester är grefsvinnan mycket säkert den vackraste, mest firade. — Också det tråkar ut mig.. utomdess, hvad vet jag om det är mig eller mina pengar och win rang som de unga herrarne älska! . . Nej, man kan ej ha tråkigare än jag. — Hvad skulle då grefvinnan säga om hon vore i mina kläder — utropade kammarsnärtan jag som inte har ; något annat nöje än att här och der få komma på spektaklet i — Det roar då dig att gå på spek;taklet? Åh, du är mycket lycklig som ? sinner någonting roligt! Jag är hvarje vecka på Operan eller Theåtre Italien och finner det gräsligt tråkigt ; Har du någonsin varit på Stora Operan? Dej, jag tackar, jag går helst på I Gaite eller i Cirquen. —Der har jag aldrig varit, och hvar sitter du när du är der? — Äh, än på andra, än på tredje raden . . . Ibland har det till och med lhad att jag slagit mig ned i paradiset. — Paradiset!. .. — Jo, så kallas det allraöfversta galsleriet... Åh, der går ganska muntert till. — Verkligen? . .. äfaller mig någonting in! .. lust att också en gång sätta mig på Hvad vill det säga? Vet du hvad, det Jag har paradiset . Kanske skulle det förströ mig . . . Fort min kappa ooh min hatt! . . . Säg också till om vagven! — Nej, det går då omöjligt an! Grefvinnan skulle för tid och evighet vara komprometterad, om grefvinnan syntes på ett sådant ställe. — Ja, men nu vill jag dit. — Då måste gretvinnan förkläda sig! — Åh, det var en gudomlig idel. Jag tycker mig redan må bättre . . Låna mig mössor. en af dina klädningar och Kammarjungfrun gjorde visst stora ögon, men matmodrens min var så allvarsam att hon insåg det hvarje invändning skulle ha varit fruktlös, utan ett, tu, tre, hade hon förvandlat den sköna grefvinnan till en ganska täck grisett. Då denna metamorphos var fulländad tog grefvinnan sin kammarjungfrus arm och lät töra sig till Gaitk-theatern, sedan hon likväl först tillsagt kusken att efter apektaklets slut vänta dem vid hörnet af boulevarden och place de la Madeleine. Så fort de begge damerna kommit till theatern, riktade de sina steg till: det så kallade paradiset der de satte sig. Grefvinnans granne, en ung karl i hvit blus var först så försjunken i pjesens åskådande att han ej märkte någondera af de två damerna, men redan i första mellanakten tilltalade han grefvinnan, som oändligt ventyr, på det mest förekommande sitt besvarade hans frågor. Det dröjde icke heller länge förr än hon visste utt han var i boktryckarlära och att han svärmade för allt hvad som hette theater Han hade vissa favoriter både bland författarne och skådespelarne. Allt mer och mer lifvad meddelade nu äfven grefvinnan honom sina asigter om ett och annat Emellertid flög tiden — grefvinnan skrattade, åt apelsinerna som boktryckaren bjöd henne och fattade muntert hans arm när slutligen representationen var förbi. Men då de två damerna och deras kavaljer kommit ungefär till rue de Choiseul, stannade grefvinnan, räckte ; ; road af detta äfi . i H j H i I