(Från Tyskan). I. På det kejserliga slottet i Wien fatt kejsarinnan Maria Theresia uti en stor, på förgyllda lejonfötter bwilande ländstol, fom stod i en fönstersmyg uti hennes arbetstabinett. Snille, liflighet oc wälwilja wero be egenskaper, fom tydligt stodo att läsa uti de ännu sköna anletsdragen å den långt fram på fyras tiotalet framskridna furstinnan. Det mwantiga uttrtycfet of öm och moderlig wälwilja hade dock i dag lems nat rum för en faft beslutsamhet. Hon kastade ha: stiat en bundt papper, i hwilten hon en stund upp: märksamt läst, ifrån fig på en bredwid henne stående Lullerstol. Nu är tet slut — fullkomligt flut, fade hon idetsamma. Jag kan icke fördraga det! Det skulle wara en skam, och aldrig skulle jag kunna stå till swars inför Sud, om jag ide gjorde ett slut derpå! Dessa ord ställres till en ung man i hwit uni form, fom stod framför henne, lätt stödjande sig emot posten till det öppna fönstret, wid hwilket kejsarinnan fatt, oaltadt en fall wårluft strömmade in derigenom, och ten unge mannen, hwars högröda finder ide an tyrte någon brist på blod, hade ända till hakan fame mantnäppt sin uniformsrock och gaf tydligt tillkänna, att han fann fig befwärad af kölden. Hela hand an sizte, den höga pannan, den egendomligt formade näsan samt de af hans Jagelloniska stammoder Limburga ärfra läpparne förrådde, att han mar en ättling af Habsburgska hujet