; jag Motala förfärdigad ny fådan af samma gaste öljde wars iunde n of, jlun, och n af gefär g mans t mot wis i Med n ges n, då FINE e och upp: ringa )ägen deraf unde, enom 3 af: , bör: st af närcirka undsz å fin Jag nude e Yes hem: a mi: mon Yon8ds ande, le, är lertid ind, i ande, insett I före rer af ad på n der: ! e fer erätka en stäldt bezefallen köpt jord för en stadigwarande materiel och konstruktion, försedd med k. manödver-roder. — Underrättelser från doktor Living stone förmäla, att han mid foten af 3ame koloni, i afsigt att ter funna införa bom ullsodling. — Hertigen och hertiginnan af Österötland hafva sistl. annandag jul på nordiskt sätt firat julen å Villa Bermond nära Nizza och dit uteslutande inbjudit en stor samling landsmän. Festens glanspunkt var det tal hvarmed H. K. H. helsade sina gäster, hvarefter högstdensamme föreslog sin broder konungens skål, under folksångens afsjungande, och en skål för damerna. I Tacksägelseskålen till det höga värdskapet utsades på gästernas vägnar af öfverste Sjökrona. Festen hade varit; lika högtidlig som animerad, och andats en varm kärlek för det aflägsna fosterlandet. De verser hvilka afsluta H. K. H:s tal göra vi våra läsare säkert ett nöje med att i dess helhet här införa: — — — Det rörda hjertats lof och hyllning tag emot! Den kärlek du har tändt skall oförbleknad flamma Du dyra fosterland, du hjeltesjälars amma. i I j) i I lyckans solskensdag, vid stormars mörka hot. Jag känner mig så glad att bo bland dina söner; Jag känner mig så stolt att kunna kallas din. j Din framtid strålar ljus som svar på mina böner; Med vördnad blickar jag i dina häfder in. Hur herrlig thronar du bland snöbetäckta fjellar; Hur vänligt blomstrar du i dalars frida famn, Du minnets älsklingsland med dina runchällar, Din sagohäfd, din sång och dina Stores namn! Din väna sommarqväll, din klara vinternatt, Försynen tyckes dig ha rest ur blåa vågor Och högst i fjerran Nord som ljusets förpost satt. En förpost, som kanske Europa ofta trodde At oväns lömska skott rein sträckt till marken ner, Men på hvars vaktgrundän det friska stamträd grodde, Som Oxenstjerna bär och Brahe och Baner; I Der karla-kungar bo i folkets trogna minne focken perfoandåad och efter. ionen Stodm för rtikel. rtyget hösten i (od: , utan t före Den k, den vittne duger 1 wid Och Lätzens helga namn på segerfanor står, Der ynglingen ännu för fädrens bragd har sinne Och frihet klädd i stål som trogen strandvakt gär. I Med dina norrskens ljus, med dina sjernelågor, Å Det kan ej vara sannt att nordbon högre skattar Hvad ögonblicket ger än sina säders mod: Det skall ej vara sagdt, att samtid icke fattar Den ära och den glans de köpte med sitt blod! Nej! Dyra fosterland! Försynen skall bevara, Så är vär glada tro, din framtid i sin famn; Och fria fjellar än i seklers sekler svara, Med vildigt echos röst, till ljudet af ditt namn! Fastän på fjerran kust vi följe skiljda banor Och njuta tacksamt här naturens rika skatt; Oss kärast äro dock de gamla, ärsda vanor Som främst af allt på jord ha fosterbygden satt, Ja, som magnetnålin städs vill dragas emot stälet, Så våra hjertan städs, de dragas till dig hän, Och för vår längtan du är dock det högsta målet Och under vägen dit, hvar landsman är en vän. — Jnom bCönnberga socken af Små land dog i slutet af förra året en uns dantaggman i den höga åldern af 101 år. — Året 1862 afbildas af franska tidningen Charivari såsom en liten flicka i kort klädning, på hwars axlar året 1861, framstäldt fom ett fullwäxt fruntimer, lägger en förskräcklig hop tunga paleter, på hwilka läsas namnen: Polen, Tur kiet, Amerika, Italien etc., i det hon