Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1862, sida 4

på dessa frön, för att rätt kunna draga fördel af tillf let att för ett högst bil: ligt pris erhålla biträde of bushållningss sällslapcts ös plantör, hwarom framtdeles ommer att Ultännagiswas. Stor, som tenit fia med talf wid fom marens början, bära i denna och nästa månar. Ett tillrädligt och godt, ej för mycket wattenhaltigt eller strymmande foder under sista drägtighetstiden, samt efter kalfningen ett ritliat och saftigt for ter bör aldrig försummas. Får en to tlent foder under kalfningstiden, få blifwer mjölkafkastningen skral under hela tiden. Qwigkalfwar böra ej pälägsas efter andra, än de bästa mjölkor, har man ej sjelf sådana, är det bättre att kosta på sig några rilsdaler och köpa en god kalf, än att kosta födan på ett sämre djur. Tjenstkalfwar, afserda till drag: oxar, borde blifwa bättre efter de sämre mjölkkorna, hwilka wanligen hafwa en gröfre benbyggnad och en i allmänhet fas stare treppsbestaffenhet. Den upfödra kalfwen bör få modrens mjölt den första weckan och i allmänhet under första ti den få temligen små portioner. Efter andra weckan bör han få få mycket fom han fan förtära. Klöfwerfrö bör tröskas under de fal: laste winterdagar. Att mala hylsorna på wanliga qwarnar är troligen det bil: ligaste sättet att fullkomligt få ur allt fröet, och huru man derwid går till wäga bör numera wara tändt af de flesta mjöl: nare. Man bör icke försumma att i god tid förse fig med tjenlig utsäressäd af alla slag, och bör bälta tillfälle dertill wara wid denna tio, då wanligen längre ford: lingar med temligen lätthet kunna göras. Den lilla mellangisten mellan godt utfädesfrö och det sämre, som man sjelf fan asyLtra, är wanligen en obetydlig: het. Det är oftast en fördel att byta om säd, äfwen om den som man inköpt icke är af bättre beskaffenhet än ens egen.