Företeelserna med anledning af frågan om kyrkoherden Hallins afsättning. (Forts. fr. föreg. n:r.) 3. Att det i detta stycke icke hänger så alldeles rätt tillsammans med den sak, man förfäktar, kan man också icke helt och hållet för sig fördölja, huru gerna man än önskare det. I Derföre söker man att gifwa saken det utseende, som om i det förewarande fallet endast wore fråga om småsaker, ett eller annat dogmatiskt ftyde, en eller annan obetydlig bilära, hwilken på det hela ide har något wäsendtligt ine. flytpande. Så framställer man saken, oaktadt man mycket wäl wet, att frågan gäller ingenting mindre, än Proteftan-: tismens högsta grundsats — rättfärdig: görelsen af tron — och i sammanhang dermed hwad ännu mera är, nemligen hela christenhetens gemensamma grundläror — lärorna om Jesus Christus såsom mensklighetens gudomlige Herre och Frälsare och om försoningen genom Honom. Att dessa läror från uräldsta tider werkligen warit af hela cMriftenhes ten gemensamt bekända, att med dem af hela christenheten christendomen sjelf i sin helhet städse ansetts stå och falla, att deras innehåll än i dag är omfat: tadt af tusendetals hjertan såsom ewig sanning och deras högsta tröst i lifwet och i döden — derom fan man ide wara i okunnighet. Och likwäl är man alls icke beswärad af att säga, att frågan blott angår en eller annau bisak, ett eller annat speciellt vogmatifft läroftyde. Bär detta förfarande werkligen prägeln af hwad man i dagligt tal, när man talar rätt enkelt, plägar benämna är: lighet? 4, Under bemödvandet att, få mycket fom möjligt, ignorera wigten af de å bane warande lärofrågorna åberopar man sig, som sagdt är, med stor tillförsigt derpå, att den man, hwars rättiahet att fortfarande mara evangeliff-lutberff prest man förfäktar, ju grundar fina åsigter på Biblen och under dess afgörande ant toritet mill böja fia. Och i denna förs: menta stora refpeft för Biblen gifwer man fig för tillsället min af att fullkomligen instämma. Men huru hänger det wäl tillsammans med ärligheten i sjelfwa detta instämmande, i sjelfwa denna föregifna wördnad för den Heliga Skrift, på hwilken wördnad man nu tyckes lägga få utomordentlig wigt? Mer än til räckligen tydligt wisar man sjelf, att man med hela sin bibeltro alldeles intet allwar har. Man kan icke dermed hafwa