Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1862, sida 2

Eu ninletgise i Ådalen. (ur en Tingskrismares anteckningar.) (dr Catl.rrethy Berättelser från NManiland of Pun. Åsland. Ångermaulaxd. Andra delen. Forssa haftet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) — Hwad står på? — frågade jag, något orolig, pwarföre, wisste jag ei rätt. — ÅH Det är litet ledsamt.. hoppas med Guds magt att det nu går öfwer. Men war så god och stig in! — Ir någon sjuk? — Ja, Clara, min dotter, ligger i feber och drar ... men ti få fpråfa derom när wi komma in. Wi inträdde i ett snyggt möbleradt och warmt rum, der jag pelsade af mig; ljug och en muntrande brasa tändes, och sedan wi slagit oss ner framför den, sattare gubben Plant mina händer och fade, med grå ien öfwerst i halsen: — San jag utan frus få tala med notarien? — Pjertans gerna! — Cack för det! Ser ban, jag wet allt, jag länner hela spektaklet från den der dumma balen, dit mor och Clara reste i en olycklig ftund . . . der förkylde bon fig och ligger nu fevan i förgår och yrar, pratar ideligen om notarien ... hon är kär i berrn, stackars flicka . . och doktorn ålade oss att genast skicka bud efter herrn. Will herrn nu gå in