Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1862, sida 4

tici, får att betrakta det intressanta natur: fenomenet i nätheten. Det tåta askregnet, fom föll i Portici oh Resina, war oss utomordentligt beswärligt. Jag förde nu ät flora landswågen till Torre del Greco hwarifrån jag endast hade en ftråda af 1,000 steg ull wenster om staden att till roggalägga till fots, för att fomma nåra bort till den glödande lavaströmmen, fom frammåltrade fig med en hastighet af en sot på tio sefunder. Den glödande strömmen och de wåldiga eltqwastar fom bildar des af de utslungade glödande stenarne be lyfte wagen. Från utbrottets början och till min ankomst hade lavan ryckt öfwer 3000 fot framåt. Ått gå fram till kratern war hwarken rådligt eler möjligt, på grund af de öfwer en stor omkrets uislungade flora stenarne; men den glödande, framåt. skridande, lavaslrömmen kunde man illugn och maflighet betralta i närheten. Då utbrottet skett få långt nere, kommer det att blifwa i hög grad förftörande, och innan fort tid woro alla i närheten liggande hus och wingårdar begrafna under ett fyra fot högt lavatäcke. Jemrande qwinnor och förtwisflade mån flyltade under böner och förbannelser från hus och hem, efterhand som den odeläggande strömmen fördref dem betiftån. Hela befolkningen war fom förs lamad, och der gjordes ide en gång ett försöf, hwilket dod möjligtwis lunde hafwa lyckats, att afleda lavaströmmen från den hotande riktningen, i hwilken den frammåls trade, och fom förmodligen redan i dag skall föra den midt in i Torre del Greco. å fal de nya kratrarne, som det år od utfigt till, fortfara att arbeta endaft ännu ett par dagar, då skola det genom fin blomstrande korallhandel berömda Torre del Greco såwalsom wägen och jernbanan till Castellamare blifwa begrafne och tillintetgjorda, Det gamla Vesuvius wisar endast sitt deltagande i detta utbrott genom ett owanligt starkt ljussken uppe mid toppen af keglan; för öfrigt förhåller det fig al deles lugnt. De närliggande ståderna Por: tici, Resina och Bosco tre Cafe hafwa tills widare intet att frufta; endast Torre del Greco sones inwigd till undergång. Den nattliga scen, hwartill jag der war wittne, wor sörsktädlig. Mån, qwinnor och barn lemnade jemrande fina boningar, bårande hwad de kunde slapa me: sig af sin egendom, för alt föla ett fallt men arminstone fåfrare hwiloställe under öppen himmel. Ingen menniska blef qwar i den hotade staden. Då jag förde tillbaka, hade askpeqnet blif wit få tätt, att det klaca ljusstenet, fom lyft for oss på ditwagen, alldeles ide mer funde tränga igenom. J dag bhwiar aff: regnet fom en lått fv ända bort emot Capri, och döljer bide Vesuvius och eruv: tronen samt hela den kringliggande traften i ett ogenomteängligt grått. Den öfriga himmelen har fin wanliga djupblå ncapoltar ffa fårg. — 0.