Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1862, sida 3

detta vinneliggande lärer wäl wara thesso likt. N:o 1! MRotarien H. Herr Blom! Härmed blott antyda, att det bysättningsutslag, fom seran i fjol wäntat H. H., ofelbart sättes iwertställighet om 14 dagar, få wida ej wårt gamla till: gorohafwande pr omgående till of ingår. Med utmärkt högaktning ha äran teckna H. H:s ödmjukaste tjenare S. O. Brackman Comp. — Godt, fa Uddman. Stiger i graderna. Bysis! ... Åhja . . der kunde man hinna affluta fina memoirer. Nå mu till N:o 2! 9. H. Notarien Blom! Det der björnköttet, fom H. H. lofwade mig före julen i afbetalning på de waror, H. H. under 4 års tid å min källare förtärt utan att betala dem, liter allt wänta på fig i drygaste lag. Will blott nämna att det måste wara här före medio af Februari må nad, få wida andra, kraftigare åtgärder undwikas will. Med fann och fullkomlig högaktning Vincent Kröger— Se få för tufan! Nu will ven der gamla blånäsan ha sitt björnkött också! Jag menar fn farit i swinahjorden! Hwar skall jag ta en fyrfota nalle ifrån få här per hafsenkluns? Ack om den hes dersmannen wille ta alla mina twåfota! Han skulle få dem med uppräckta händer ... med hull och hår! ... Eljest börjar detta att bli otrefligt. En will ha bes talt för skodon, en annan för kläder, en tredje för käppar, paraplyer, handskar och halsdukar, och få fom mer denfjerde och will ha björnkött,. . en femte, en sjette, en fjunde och få i oändlighet — alla wilja de ha, ha, ha ... ja, ta, ta, ta, söta fingrar! Jag är wäl inte mer än menniska jag heller, fast Gud upphöjt A mig till tingsskrifware. . jag ger er få många fom