lade jag om med de båda olika partierna för och mot, klappande på dem af hjertans luft och sjelf äfwen grundligen kringklappad, och med det allra herrligaste slagsmål emellan samtelige kavaljererna slutades denna bondbal, den originellaste jag någonsin sett, både till början, fortgång och ände. Ä Klockan fem på morgonen war det ändtligen tyst i huset. Jag satte mig i en släde och lunkade af till Sollefteå. Men under wägen kom jag öfwerens med mig fielf att aldrig mer besöka något wintergille af det slaget i ådalen. En bland hundra. (Fortjattning af Tinaskrijwarens anteckniugar.) Då jag, dagen efter bataljen, sorglustig i åmin: nelse, waknade i mitt rum på gästgifwaregården i Sollefteå, hade jag en olidlig huswurwärk. 3 förs stone skyllde jag på de mindre fina drickswarorne, hwilka jag nu trodde kommo surt efter, ehuru jag tyckte att de smakade temmeligen bra; men wid en blick i spegeln kom jag på helt andra tankar. Du store S:t Antonius, huru jag såg ut! En stor knöl wid tinningen; en bred skråma diagonalt öfwer pannan; högra ögat nära nog igenswällt; en blå och gul färgskiftning tring det wenstra; näsan onaturligt blod: sprängd och uppswälld; öfwerläppen likaså och wenstra kindbenet alldeles blätt! Jag häpnade ett ögonblick sör det wanställda i mitt eljest temmeligen hyggliga anlete; men kunde, wid erinran om huru ret tillfommit och i medwetande deraf att denna mederftygglig: bet likwäl ej war dödlig, ide underlåta att slå till ett par skallande gapskratt. Dessa gapskratt hördes af wärden på stället, som händelsewis befann sig i rummet utanför, hwadan han ropade på en domestik: