Eu wintergile i D!dalen. (Ur en Tingeskrifwares anteckningar.) (ur Ceflar eth Brröttelser från Hnenland of Da u. Åslund. Augermanland. Andra delen. Forda haftet.) (Forts. Ir. föreg. n:r.) — Att ni detta wet, den första som wågar röra ett hår på hans hufwud, får med mej att göra, och ni wet att hwad inte jag förmår, få förmår pappa... du skulle skämmas, Simon! — Ja, du ha int alls na jära mä dom! — yttrade några. — Han skåhl fäll int ewä att säg stinta tå kärn, midt för näsan pån heller int — menade andra. — Angår däg int — dä bäst att du int bryr käg omm e dännä du! — warnade flere. Men nu kom Claras mor också ner. Hon hade först nyss fått höra spektaklet nere i förstugan och gick nu, med en storbondgummas hela wigt och mir: : be, midt igenom karlhopen, fom sjelfmant öppnade : henne wäg. (Clara går in, och du, Simeon, fått för häften på rappet . . tom inte te ffe, att min dotter längre uppehålt sej på ett tocke slojarnäste! — Od) ver: med skjutsade hon Clara in i gästrummet för resande, stängde dörren midt för min näsa och började att pelsa på fig. Clara grät och gumman trätte. Men ute snön, i det herrliga månskenet, tums