Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1862, sida 2

ö — Jo fatta åh! . .. trön nan Stockholmar ge säg tell skrifwer oppi länne? .. tokbinse! .. — Hwarför inte det? — Köntn ha wäri där, han wa då, ha dom assint te skrifwe i Stockholm int? ... hwa skulln oppi länne å gåra? Köntn wäri där han wa då få gärnom? i — Ad! — swarade jag med en fmägtande blid — hur fan man motftå begäret att fe det herrliga Kugermanland med dess höga berg, de djupa dalar, tess undersköna strömmar och (med en stor gejt) dess ännu underskönare flickor! — Hör pån nu bara etdeligen! Ste tro han sick opp bröbråfa på säg ... hwa hon för namn då? — Mätt namn är Blom. — Jo katta åh! — Åh, hwarför ej det? hwarför skulle jag inte få heta Blom? — Hjelpanes! ... dom ha en oxe på Bollitebrute fom tom kallar för Blom, han fan fill inte wäre lerstnä ätter han heller, int? . — Mjuka tjenare! rätt smickrande, men hwad heter du då? — Jäg het Doske jäg. — Hwad behagas?. — Hwad jaa behagar? . .. fon fäll få e mine. glas, når wi ha skåpa från of frangsäsen ... ; — Jag menade: beter du Dos ... Dosk? ... — Doske, ha jäg foatul ... — Doske? hwad är det för ett barbariskt namn? — Dorothea då . .. förstån hä miller? — Men att så förwränga ett namn — — Wränje? ... äre na willer te ha samma