Hwarjehanda. En förnäm fru, pjunkig och bortstämd, fann det intressant att alltid klaga öfwer nervös hufwudwärk; och sedan hon en längre tid allt då och då frågat fin li fare om än det medlet än ett annat, ide skulle wara nyttigt att bruka; och genom alla dessa upptåg författ doktorn i mindre godt lynne, hwiltet han dock artigt sökte i det längsta dölja, tog hon en dag som wanligt emot honom med sin jemmer öfwer den swåra hufwudwärken, för hwilken hon dock nu af en wäninna fått ett råd, fom hon önskade få under ställa doktorn och fom bestod i att in: linda stufwade gröna äter i en påse och lägga på det wärkande stället? — För argad i sitt sinne swarade läkaren i det han qwäfde fin harm och låtsade öfwerwäga saken: MAH jo! det är ganska bra!; hwarefter han tog hatt och käpp bockade fig och gick. Sommen till dörren mänder han fig om och tillägger: En fat får jag likwäl göra frun uppmärksam vpå, och det är att till ärterna bör Lig: g08 några bitar bräckt korf, ty annars gör medlet blott half merkan! — fwars efter dörren med mer än wanlig fart myördeå smälla igen. — Äldsta grefwen i Finland heter Crentz, och den yngsta Berg. Med af seende härpå kallas det under byggnad warande finska riddarhuset IMNya Creutbergska menageriet. — Pä ett apotek funnos cigarrer till salu. Någon, fom köpte sig sådane, på tände en genast. Men då han förbjöds att röka der, fade han: Befynnerligt att man får köpa, men ide röka i erlofal. Alivekes icke befyunerligt, Iwar rade apotekaren, här säljes träff: och laxermedel, men ide följer deraf att de få begagnas här på ftiället. — En rik krögare i Lund, fom egde eu s. k. studentkasern, hade Märtensaf: ton bjudit till sig samtlige fina hyres: gäster. En af de närwarande, en glad student, tog sig friheten att wid tillfället föreslu krögarefamiljens skål i ett lämpligt tal, som börjandes följande sätt: O treflige wird! O hyggliga wärdinna! O täcka barn!