seende fruktlösheten af sitt bemödande, upphörde barnens moder att leta och gick in. Till fin stora förundran fick Hon då fe hönan, fjelf förlägen, ftå midt på golfwet, öfwerhöljd af fot. Höken Hade neml. hade haft den befängda oturen att släppa fin dyrbara börda, jult då far: den gick öfwer skorstenen, och hönan den lika behändiga lyckan att råka falla mivtuti densamma, hwarigenom hon, fri från widare förfölje, kom wälbehållen ned i matmors egen stuga.