Norrländska Korrespondenten – 24 december 1861, sida 5

år 1625 ett palats som han kallade Dah Homeh? d. v. s. boning byggd på Dahes mage, och detta namn fick sedan hela det land som eröfrades af Takudonauis efterkommande. Detta lands historia är en väfnad af afskyvärdheter, röfverier och slagtarescener. Dahomeh är en enda stor slafhåla; ty hvar och en är der herrskarens slaf; och slafven har åter sina slafvar under sig. Om herrskaren i Aschanti inskränker sig till 3,333 hustrur, men också beständigt vidmakthaller detta antal, så höra i Dahomeh alla fruntimmer och flickor utan vidare omständigheter herrskaren till. Afven så tillhöra honom alla barn som födas i landet, ty föräldrarne hafva ingen egendomsrätt. Ingen får utan herrskarens tillåtelse gifta sig, och mer än en gång har det fallit herrskaren in alt tvinga en ung man, som begärt någon flieka till hustru, att gilta sig med flickans svärmor. Den högsta embetsmannen i Dahomeh är skarprättaren, och de mest omtyckta föremål är menniskoskallar Ur en menniskoskalle dricker herrskaren sitt vin vid de högtidligaste tillfällen. Palatsets väggar och dörrposter äro smyckade med tusentals menniskoskallar, den med menniskoskallar prydda thronen hvilar på sådana, och thronens nedersta trappsteg uppbäres af skallarne ester tre i krig slagna konungar. En menniskoskalle af silfver är palatsets högsta klenod, och riksfanan prydes ock af en silfverskalle; likaså har herrskarens spira i toppen en silfverknapp som föreställer en menniskoskalle, och denna spira bär konungen när han vid menniskooffrandet dansar inför sitt folk. Herrskarens husgud är Leoparden, hans hoffolk utgöres af eunucker, puckelryggiga, blödsinniga, narrar och dvergar,