Eu winlergisle i Åöhalen. (uUr en Linssskriswares anteckningar.) (eir Callot och Berättelser från Norlaud of Mau. Åslhund. Ångermanland. Andra delen. Förfta häftet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) — Schå! Wet innerli skam, herre, å fom int å schenere of för na rankige winner ... bä ä ingen ranki winn här hä: nen... å fan befitta Hä wahl na fem trappor opp heller .. schå! jeg skåhl lan wetta ... att detta å en wåning, fom, me mag, ä ackrat anonym mä karantänswåninga på Holms fäteri... å ärä sa, att herrn fom hit för å nies och spetakle wa oss, få skåhl jäg få båt jen för att tocke fouöschinger hannan ffa? få hastigen skjuss åtabak dell dom, fom ha gjort ut dom! wort jag giohle rätt nu, sa skull jag ta å datten om schlipen, sa nafwe skoulle base fast sag wa njäfwan menne! i Alldeles förbluffad öfwet det plötsliga i hela detta upp: träde och derjemte förargad på den syndaren, hwars profana knogar hare widrört mina läppar, samt inseende nödmwändighe: ten att taga honom och den tillwäxande, gapande kavaljerhopen omkring ur den willfarelse, hwari den swafwade om rätta andemeningen af de ord jag citerat, antog jag en imponerande ställning, samt ämnade just komma fram med någonting riftigt storartadt drapande, då en ung man, med eit gladt, rödblom: migt ansigte och af en mera flätad kladsel, framsteg och fade: — Förlåt mej, herr notarie, här är ett för besatt misstag begånget, fom jag anhåller att få rätta. Herr notarien har odisputabelt blijwit förolampad af min bror, hwilken, såsom simpel bonddrang, naturligtwis ej fan ha reda på Sehlstedts