Norrländska Korrespondenten – 18 december 1861, sida 2

luftiga bröder förbi PfHa huset, hwars tak gubben Höll på att kopparbelägga. Wi helsade artigt oh når söta pappa skulle resa sig upp för att se hwilka wi woro, förlorade han balansen od började glida utför. En rysning flög igenom min förderf: wade sjal, men icke förthy inftällde fig ögonblickligen tanken på arfwet. Den i then natten fingo the intet, ty innan min far nådde gatan, törnade han mot en gatläggare, fom stod ech stampade ner gatstenar, slog den syndarn ihjäl, men kom sjelf oskadad från sitt saltomortal. Gatläggarens enka stamde min far för polisen och polismastaren proponerade förlikning parterna emellan genom gifte. Ideen war utan tmifwel god och till på köpet ny, hwadan den om ett år sattes i werkstallighet. Men hade min rätta mor klemat och smilat med mig, sick jag mig nu i stallet en stjufmor, hwars hjerta petrificerats under hen nes förra mans yrke och behandling. Det gif ingen dag förbi att icke jag sick mina fiskar warma, wäl förtjenta, det förstås; men afwen gubben fick lara sig weta hwad det nöjet kostar att rida på gatläggareryggar; ty, innan han miste ordet utaf, stod tofeltaktiken inom huset i full Blomma. Då tog jag omsider mitt parti. Jag annonserade efter skrifwareplats hos handlanz de, häradsskrifware, domare eller kronofogde och en månad fed: nare befann jag mig i Norrland fom tingsfrifware Hos en till: förordnad domare i södra Ångermanland. Här mådde jag fom perla i guld, reste på ting och pratade med bönderna, ref in: lagor och advocerade, lät folk betala mig för den ringaste tjenst, sluderade Lundeqwist lagbok, biträdde wid häradsfyner och ego: delningsratter, fiskalerade, stallde till processer, minglade och brakade till höger oc wenster, samt föll andtligen på den djerfwa ivgen att med ett enda drag swaånga mig upp på lyckones gröna awist. Pilla Budde? mille wisa werlden att han ie tappat fon: cepterna, fastan han nära nog befann fig i frimillig landsslykt. — Björnarna brumma i hufwudstaden! — fade jag till mig sjelf, de hota att soka dig häruppe... walan! jag mill fe