Norrländska Korrespondenten – 14 december 1861, sida 2

det upprättstående pianot, de broderade mattorna, taffeluren, lamporna och ljuskronorna. — Så skönt och smakfullt allt är här! fade hon och fattade hans hand, och hon tänkte sig att detta passade för honom, hans uppfostran och wanor; för henne passade det icke rätt, åtminstone kunde hon icke ännu blifwa förtrolig med dessa omgifningar. Williams eget rum tyckte hon mest om, det war litet och långtifrån få praktfullt utstyrdt fom de andra. — Ar du belåten? — Huru kunde det wara möjligt annat! Men nu får jag se köket och Jngers rum. — Köket? ja, min kära flicka, du fan gerna fe det; men för resten skall on ide ha något med köks wäsendet att göra; jag har fått en ypperlig kokerska, en werklig skatt, fom skall sköta alltsammans, men utan någon inblandning, på det wilkoret Har hon tommit hit. Du fer helt förffrädt ut, kära du; naturligtwis ger du dina befallningar, det är blott det egenhändiga ingripandet du ide skall hafwa att göra med. — AH, Fredrika, will ni wara få god och wisa frun köket och hwad dertill hörer. Fredrika war en stor och ståtlig flicka, med ett snöhwitt förkläde öfwer sin prydliga drägt; hon neg med god hållning och förklarade, att hon war till fruns tjenst, men i hennes artiga wäsen låg tydligt uttryckt: Detta är mitt departement! och medan hon öppnade dörrar och ffåp tom Margretha owilkorligt att tänka på den gamle kusken derhemma, fom en gång då hon war barn, på hennes enträgna begäran wisar henne det inre af werket i sitt ur, men med det til: lägget: För denna enda gången! Dagen derefter kl. 6 trädde Margretha fulltoms ligt klädd ut i sitt förmak. Men ide en menniska