Norrländska Korrespondenten – 11 december 1861, sida 2

henne; hon war icke inwigd i hans planer, det skulle blifwa öfwerraskning alltsammans. Presten satt i hörnet af soffan och blossade på den kära pipan; ett lyckligt leende lekte fring hans läppar; han Höll nemligen i handen en bot fom högligen intresserade honom; det mar Sanskrit. Chris stian och Paul läste också, men det war sannerligen icke för ro skull; det war lexorna för nästa dag, den tråkiga grammatikan, historien med fina oändliga års tal, som woro så swåra att minnas, Balles lärobok; emellanåt förhörde de hwarandra. Lille Andreas byggde ett korthus, fom skulle blifwa riktigt högt med besked; det skulle wara syster Margrethas hus, men då det war färdigt och stod der så präktigt, ramlade toppen; den ref i fallet med sig mera, ack det stod icke att rädda! — fast, de båda nedersta wåningarne blefwo stående, så fick hon ändå ett litet bra hus. Mina sprang omkring och lekte med sin docka; emellanåt smög hon fig bort till kakelugnen, höjde fig på tår spetsarna och kände efter om ide äpplena, fom lågo ver för att stekas, snart skulle bli möra. OM den lilla fågeln, fom fatt der i fin bur bland de gröna plantorna på Margrethas blomsterbord, waknade, och då han fåg ljud trodde han att det mar morgon och började fjunga. . Det war en afton i preftaården, och före den hade många liknande gått, och efter den kommo många liknande. Och hwitsipporna tittade fram, och snart efter dem kommo violer och crocus; af dem fanns en mängd i den lilla trädgården mid qwarnen, och den brunögda Inger fatt wid fönstret och såg på dem huru de prunkade i hwitt, gult och lilas; och få drömde hon de gladaste, meft brokiga framtidsdrömmar. Hon mar