Norrländska Korrespondenten – 7 december 1861, sida 2

Du gör orätt, lille far, sade Margretha blyat; han älskar mig, liksom du, sådan jaa är, han skulle älskat mia äfven om jag warit ful och koppärrig, — ide fonnt? William betänkte sig ett ögonblick, innan han vas rade: För att wara ärlig och uppriktia, kära Mare gretha, få tror jag knappast att jag lärt känna ditt inre wärre, om du warit ful och koppärrig; men jag fan trygat säga, att jag nu, sedan jag finner dig, skulle fortfara att älska dig under hwilka förhållanden fom helst. Presten såg wänligt på honom. Uppriktighet är en kardinaldyad, fade han. Men tag det ide illa upp, om jag ställer några frågor på den man, åt hwilken jag skall aniörtro mitt barn. Hon är en warmhjertad, from och oskyldig flicka, men wan att ledas; ung och i många hänscenden ännu icke fast och stadgad, behöfwer hon ett stöd. — Hurudan är ev tro? Den unge mannen såg med ett uttröck af största förwånina på pastor Koll; ett ögonblick stod han all: warligt eftersinnande, men swarade derpå: Jag bes känner mia till den Evangelisk Lutherska tron. MN bekänner er dertill med munnen, men gör ni det också af hjertat? Blott den man, för hwilken Guds ord är en kraft, som genomtränger hela hans lif, kan göra en hustru lycklig. Prestsrun kunde knappast styra fia. Hwad tänkte hennes man på; ett så ytterst fördelaktigt parti erbjöd sig för haus dotter, en simpel landtprests dotter, och) ändå gjorde han omswep och inwänrningar. Friaren tycktes emellertid icke taga vet illa upp, swarade helt sattmodigt, att han wäl lån tifrån mar så bra som han borde wara, men att han alltid haft djup wörrnad för religionen oc att ban hoppades blifwa battre med tiden. Pastorn klappare honom på axeln oh såg mildt eller snarare hjertligt på honom. MNi är hjertans ov, fare han, men nästan för wek och icke nog bestämd, — åtminstone förekommer det mia så; er karaktersstyrka är mindre utwecklad än wanligen är fallet wid er ålder; det kommer wäl deraf, att ni ide genomgått motgångens hårda men gagneliga skola. — Men ännu en sak, — hwad har ni egentlinen för yrke eller befattnina? IPen min Gud, käre Koll, hr Höca är ju mye tet förmögen; i det afseendet är inaenting i mig n. Men ren unqe mannen fåg på fin blifwande iwirfader med en blick, fom uttrvytte förlägenhet och nä stan blyascl. Det är icke blott för utkomstens skull, Andrea, fortsatte presten helt lunt,som man bör intaga en nyttig ställnina; det är för att kunna werka till gann för fitt land och fin nästa; det är för att funna ute bilta fina anlag och uträtta få mycket gort fom möj ligt. Dessutom bör en man för att wara sielsständia, wara i stånd att sörsörja sig och de sina, utan att lita på ärsda rikedomar. Och fast ni icke är något, å är ni också mycket ung, — har ni icke lust att blifwa något? i so Nu skyndade Emil, fom med ve andra fått i en krets och lyssnat till samtalet, att komma fin wän till undsättning. SVWilliam är student med bälta betyg, är mycket beläst, en bilrad man, fom bar intresse för en mängd saker här i lifwet. J wetenskapligt hänseende tror jag att man uträttar mest, när man icke är bunden, utan oafhängig nog för att uteslutande kunna egna sig