afled d. 8 sistl. Nov. enkefru prostinnan M. C. Hänaberg i den owanligt höga åldern af närmare 99 år. Ända till sista dagen före sin död war hon, oaktadt sin höga ålder, owanligt rask. — 8. d. statssetreteraren i dåwarande k. kammarexpeditionen m. m. Magnus Georg Danckwardt afled d. 8 Nov. å Ykullsunds säteri, 73 år gammal. — Från Söderhamn skrifwes i Helsingen: Då den postiljon, fom d. 23 sistl. Nov. förde posten söderut mellan Hudikswall och Gefle, fom på Enångers: skogen i närheten af Källan eller 7SNrogen — ett hwiloställe å nämnde skog — mötte han en karl, som på en kälke drog åtskilliga påsar, hwilka sågo litet miptänkta ut, hwarföre han stannade och undersökte förhållandet. Det befanns då att detta war post påsar, hwadan man således, just i samma trakt der ryktet först sade det sednaste poströfweriet wara begånget, fom åtminstone ett stycke närmare på tråden af dådet. Den anhållna karlen hade begifwit sig ut till skogs för att hemta något wed och fick då i skogen je någonting hwwitt och fyrkantigt! fwänga omkring bland buffarna och följde efter för att fasttaga detsamma. J när heten fick han och tag i flere påsar och tidningar samt 130 ouppbrutna bref. Närmare upplysningar om saken saknas. — J MNorrlandg-Poften för den 23 sistl. Nov. läses: Stfom prof på mildsinthet och på hwarthän bränminsjupandet fan leda, har jag hört följande nyss passerade händelse: En bonde i Wamsta i Walö socken i Upland har i fyllan och willan, kanske äfwen till en del i mredesmod, antändt och uppbränt fin ladugård. Händelfen berättades sålunda: han hade nyligen of fin far köpt hems manet, hwarpå han äfwen i i behörig ord: ning erhållit lagfart; aftonen den jön dagen då det andra gången hade lyfts för hans tillernade giftermål, hade han såsom spelman warit ute på ett dansnöje, hwarifrån han, sannolikt wälplägad, hade kommit hem och der råkat i krakel med sin hos honom boende far, hwilken hin: drade honom att supa af hemmawarande bränwinsförräd. Sedan han gått och lagt fig och hwilat en stund, fom bränwinsbegäret åter på honom, då ett tumult uppstod, hwarunder han handgrip: ligen förgick sig, äfwen mot sin far och fin fästmö, och kunde han endast frillas af en förbifarande granne. 3 wres desmod gick han då ut, antände iförftugan en der hängande knippa malört, men fom af de tillstädeswarande genast flidtes; derefter begaf Han fia ut på går: den och då han der dröjde nog länge, anade de närwarande något oråd, då de gingo ut och sökte honom i uthusen, och då de der öppnade en dörr möttes de af: eld och lågor. Till all lyda lågo dock uthusen få långt från mangårdosbyggnae i den, att denna räddades. J den till. kallade länsmannens närwaro erkände han otwunget, att han tändt på huset, och då han förmenade fig ej funna förnes; kas att göra med fin egen egendom hwad