gen med följande ord: Gästgifwaren vars Eriksson i Täng, hwilken mid Kallands häradsrätt warit tilltalad för det han år 1857 anlagt mordbrand å fite-: riet Roo, hwarigenom karaktershuset af: ! brann, blef wid ting d. 31 i sistl. månad i häkte inmanad, för att afbida widare ransakning och slutlig dom. — Härwid inträffade, siger Mariestads Weckoblad, den mindre wanliga omständigheten, att beslutet utföll mot ordförandens åsigt, som war, det sådan bewisning ännu ej förebringats, att den tilltalade bordt hättad. Wi hafwa deremot hört förhållans vet berättas få, att på målsegarens bes: gäran om votum öfver häftninggpåjtå endet, hela nämnden förklarade fig bes: wilja häftningen, innan domaren ännu yttrat fin åsigt i saken. Emellertid fom mer detta utslag naturligtwis att af den hättare öfwerllagas i hofrätten, och det skall blifi va intressant att erfara dess åsigt af åtgärden. — Uppsyningschefen för Lofotfisket i Norge har till regeringen aflemnat rap: port om fisket detta år, och af densamma finner man, att inalles fångats omkr. 19,800,000 It. fisk, hwiltet är 4,200,900 st. mindre än i fjol. Af dessa hafwa ),600,000 ft. blifwit saltade och beredda till klippfisk samt ett lita stort antal till rundfiskt. Oaktadt fisken warit mycket olifa till storlek, har den dock i allmän. het warit fet och haft mycken lefwer. — Den betanta Sophie Sager, fom: för några år sedan reste omkring här i landet och höll föreläsningar öfwer qwin-nans emancipation, har nu åter låtit. höra af fig från Amerika, der hon tyc tes fortsätta fin litterära wertsamhet i jamma genre fom förut. J Newyort har nemligen nyligen utkommit en på engelska språtet författad strift: SOmwins nans öde och Meannens pligt, en före: läsning, hälen i Cooper-Jnstitutet af sru S. ESager-s tener. Med öfwer ruskning erfar man häraf att ren förut för fin ffönhets ffull så firade och eftersötta samt för fin dygdos skull få grymt förföljda Eophie Sager, ändtligen låtit sig slutas i hymens ljufwa bo jor och funnit en beslyddare i mir Wiener. Tillfrisknandet. Endast den lan fatta det himmeljfa, lydliggörande fom genomströmmar en till: frisknandes bröst, fom någon gång sjelf erfarit det, fom efter en lång, swår fjutdom slutligen åter utträder i den herrliga Guds natur, fom utsluppen från det qwafwa sjukrummet insuper i långa drag den rena balsamisla luften. Så skönt, fom på en sådan dag hafwa blom morna aldrig uppenbarat fis sitt doft och färgskiftning. J en herrligare Hör ljnder foglarnes fång, herrligare strålar solen, tlarare är himlen, hela skapelsen tyåes förändrad och förskönad. Men äfwen menskligheten har fått ett annat utfeende. Det war likwäl menniskor som wårdade sjuklingen, sutto wid sjutbädden och beredde samt öfwerlemnade åt honom de stärkande lätemedlen. Gud har i sin nåd förlänat helsan, men hang werktyg A — —W—