Norrländska Korrespondenten – 23 november 1861, sida 3

Något som kan hända. — Hör, är det sannt, att du skall aifta dia, min bror? Det är ett klokt beslut du tar. Jag gratulerar! — — Tack bror! jag friar ren, och flickan, fom jag tror, ÅÄr of en karakter fom jag med skäl wärderar; Förnuftig, hushållssam ... — RÅ har du ren fått ja? — — Det har jag wäl ej fått; men nog ffall det gå bra; Det war just wäl att du mig härom nu påminte. Jag skyndar genast dit att sluta saten fort, Ty ärendet är ven till hälften undangjordt. — Hur fall jag det förstå? — i — Jag will; men flickan inte. Klagomål. 3 dagboken på Fjelkinge gäftaifwaregård i Skåne (den närmaste till Kristianstad) har en Stockholmare nedskrifwit följande versifierade klagomål: X Kristianstad förr man hästar fick; Då att åka skjuts passabelt gick. Nu gifs kreatur, fom tnappt kan stå För fig sjelfwa, ännu mindre gå — — — Ledsamt är det! Derför jag får be: Staffa bättre hästar, hr gästgifware!! Sens moral: Sniken mendska, ett uthungradt djur Ar i wärde lita, tror jag — eller hur? Axel EE—d,