Norrländska Korrespondenten – 16 november 1861, sida 1

fe vå historiens gång, skola wi efter all sannolikhet få en konung, fom har tyska föreställningar om fonungadömet af Guds nåde, och då år det af största wigt att wi hafwa stor fommunalfrihet. Detta yttrande framkallade lifligt bifall. J sfolktinget har äfwen denna rifsdag blifwit wackt ett förslag om utwidgande af församlingsboers rättighet att begagna kyrkor och fyrfogårdar. Forslaget går ut på att medlemmar af den allmänna kyrkan, fom hafwa utträdt ur forsamlingen, måtte få rättighet att låta de fyrks liga handlingarne utföras i deras sockens kyrka af den prest fom de åt sig utsett, dock på sådan tid då fyrkan eljest icke begagnas. Derjemte skulle de få rätt att wid jordfäftnin gar på socknens kyrkogård låta denna handling werkställas af den prest de sjelfwe watt. i Amerika. General Mitre, chefen för Buenos Ayres arme, uppgifwer i i fin rapport, att han tagit 1600 fångar, 34 kanoner, 11 fanor och ftans darer, 3000 hästar samt 4000 ftycfen olika wapen. Bland fångarne woro flere ftabsoch fubalternoffiz cerare samt nåästan alla artilleriets officerare. Telegrafrapporter. Hamburg d. 11 Nov. Newyork den 31 Okt. Enligt officiella uppgifter utgöra de från Kansas till Fort Hatteras uppställda unionstrupperna ett antal af inalles 500,000 man, fom långsamt men säkert skola intränga i slafstaterna. Lissabon d. 10 Nov. Konungen, som insjuknat straxt efter brodrens död, fmiäfwar nu i största lifsfara. Hamburg d. 11 Nov. Athen d. 5 Nov. En sammanswärining emot deras majestäters lif har blifwit upptädt;talrika arresteringar inom armcen. Newyork d. 31 Okt. Walen hafwa alla utfallit till Lincolns fördel. Cattaro d. 5 Nov. Omer Paschas nes derlag d. 24, 26 och 27 Okt. bekräftas. Resningen i Herzegowina griper omkring fig. Ragusa d. I Nov. J natt eröfrade insurgenterna turkiska gränsetullluset uti Zarina nära Ragusa. Hamburg d. 12 Nov. Från Bern meddelas, att Frankrike fortfarande på står att någon kränkning of gränsen ide ffett. J ett tal, fom italienske statsmannen Ratazzi hållit på en till hand ära gif wen banlett i Paris, yttrade han, att Jtalien säkerligen aldrig skulle glömma hwad det har Napoleon och Frankrike att tacka för. De af latinsk stam mas rande folkens förening är icke något tomt ord; i farans stund skall Frankrike erfara huru Jtalien uppfattat fin tåtfamhetsskuld, fina pligter mot och fir folidaritet med Frankrike.