snart denna beundran för den dystra glans, med bivilfen hon nyss förut fett på honom, och kölden i hennes anletsdrag förrådde numera intet fpår af den lifliga rörelse, fom nyss förut få uteslutande bemäktigat fig henne. Ej skänkande minsta uppmärksamhet åt det återstående af skådespelet, fom nu helt och hållet miflyckades, emedan aktörerna kommit i i oordning, fatt hon ännu en stund framför mig försänkt i djupa tankar; derefter steg hon upp och beredde fig att lemna logen. Jag uppstod och lemnade henne den på golfwet fallna näsduken, då jag återigen erhöll en lita fall och afmätt tacksägelse fom förut mid hennes inträde. Långsamt och tyst, såsom hon inträdt, lemnade hon logen samt skred mot utgången af theatern. Jag följde efter. En oemotståndlig makt drog mig till henne; jag hade på en wink af denna sköna, stolta qwinna kunnat offra mitt lif, och detta kanske äfwen om jag wetat att hon upptagit det lika så kallt fom den henne af mig nyss bewisade ringa uppmiärt: samheten. Mitt hjerta flog häftigt, och likväl glödde ide mitt blod; men i likhet med en bonde, fom löper flera mil för att få fe på och hurra för en drottning, följde jag nu denna ftolta stönhet. Händelsen war för mig gynnande. Den för en timme sedan ännu klara himmeln hade klädt sig i moln, och emedan det började regna woro alla mwagnar, hwilka brukade hålla på theatertorget, upptagna eller borta. — Om ni will dröja här ett ögonblick, yttrade jag, få skall jag försöka anskaffa en fiaker. Damen blef ej det minsta förwånad öfwer att Jag följt henne. Kanske igenkände hon mig ide, ty hon hate vertill nästan fett mig för litet,