(Jnsandt) Till Nedaktionen af Norrländska Korrespondenten. J denna tid, — en schismatisk tid, — då den midt och bredt åberopade religions: och samwetsfriheten gör få många faltomortal-fprång, än till höger, än till wenster, är det af största wigt och påföljd, att i religiös konfessions eller betännelfewäg hafwa, samt att weta och förstå, att man hafwer en objectiv eller på ett en gång för alla gifwet, heligt och ewigt för remål hwilande lärogrund, samt en fonseqvent form och norm, men icke en fubjectiv eller på egen känsla, egen uppfattning och eget tycke beroende; på det att stat och kyrka ide måtte blifwa ett ved: löst taftningg-ämne, — en lekboll, — för dogmatisk ebb och flod, samt den sista willan wärre än den första. Wåra theologiska fakulteter äro representanter, konduktörer och spiritus rectores för framställningen af den rätta pros testantiska kyrkoläran, hwilken ju ide är eller bör wara någon annan än den bis bliffa eller rent evangeliffa? Men om bemälde antesignaner antingen äro hwad man kallar diametralt motsatte, eller dock mer eller mindre stridige i en sådan fun damental-artikel fom den om kyrkans mä fende och form, få fer man fnart, huru det går eller kommer att gå med jemewigten och beståndet mellan attraction och repulsion, om den ena skulle kunna öfwermanna eller åtminstone inkräkta på den andra. Hwad är kyrkan? — och hurudan? — J denna wår tids brännfråga har bistop Milln wid prestsällskapets sednaste