gande, sände efter en bildhuggare wid namn Pacchioni, som sedan 1848 hållits förwarad i ett statsfängelse för politista förbrytelser. Han frägade konstnären, som war mycket slicklig i sitt Yrke, om han trodde sig i ftånd att dekorera ett enskildt kapell, fom war bestämot för påfwens bruk, med en efterbildning af ven obefläckade aflelsens staty, hwilten nyss blifwit inwigd i Rom af påfwen, hwilten, såsom kändt, ännu war full af ftolthet öfwer det nya mysterium, fom han lyckats införa i den katolska religionen. För förfärdigande af denna staty samt bilder af de fyra evangelisterna att jtällas i kapellets hörn hade konstnären icke mer än 28 dagar på sig. Kardinalen lofwade honom en wacker betalning samt dessutom att utwerla hans frigifwande. Bildhuggaren grep werket an och arbe: tade allt hwad han kunde för den dyr: bara friheten samt utförde sitt uppdrag med utomordentlig konst och skicklighet på den korta tiden. Kardinalen war utomordentligt glad, då han fick se allt färdigt i rättan tid, och påfwen icke mindre öfwer den angenäma öfwerraftning fom gjorts honom. Aftonen före påfwens ankomst kallade kardinalen fonjtnären till fig, berömde och tackade hos nom med hwarje uttryck af tillgifwenhet samt frågade honom om han skulle finna det alltför hårdt att gå tillbaka till sitt fängelse för ett par dagar, få att påfwen skulle erhålla tillfälle att wisa fin mildhet och hans frigifwande synas härflyta från all hans nåds källa. J ett olyckligt ögonblick samtyckte bildhuggaren, som i förbigående sagdt hade warit fri hela tiden han arbetat samt haft mer än ett tillfälle att, om han så welat, förflytta sig öfwer den påfliga gränsen. Han lät åter sätta sig inom lås och bom och gick in på att förnya ett fängelse, fom han mar öfwertygad skulle räcka numera endajt till dess påfwen hunnit anlända. Nåwäl — påfwen anlände, påfwen dröjde qwar och påfwen reste; men Pacchionis fängelsedörr förblef tillsluten. Twå långa år förgingo; kardinalen betalade icke en styfwer af den öfwerenskomna summan och den be dragne olycklige mannen skulle troligen hafwa fått afwakta sin död i sina bojor, ifall icke 1859 års lyckliga händelser hade inträffat, hwilka bragte befrielse åt honom likasom åt få många andra offyl; digt lidande. — Great Casterns befälhafware, fapten Walker, har insändt till Times ; n uppsats, hwari han slående mwederägger tidningens gjorda påstående om ätteskeppets odnglighet för resor öfwer Atlanten under denna stormiga del of iret, och förtlarar, att om fartyget ej nistat sitt roder och derigenom blifwit edlöst, skulle det ha wäl redt sig mot en förfärliga orkanen, som i sjelfwa analen gjorde stora förödelser pårder iggande flotta. — Om Strands wäfweri wid Jöntöing har Nya Dagligt Allehanda inne ållit en längre detaljerad beffrifning,