Norrländska Korrespondenten – 2 november 1861, sida 3

en hvilostad i sitt eviga rike! En Pariser-korrespondent skrifwer den 9 Oktober till Hanbdelstidningen ibland annat följande: — — — Det war längeseran någon emente af: hördes på Paris gator. Man började tro att det gamla Pariseryrtet att göra upplopp war kommet alldeles ur modet och aldrig, mer skulle åter finna några idtare. Åtstilliga tecken i dessa dagar wisa dock att man i denna förmodan miftagit fig. Flitiga sammankomster hafwa hållits än här än der i staden, fynnerligeft i Faubourg Saint-Åntoine, den gamla revolutionsgrytan, och alla hafwa de lyckats bedraga polisens waksambet. Till något egentligt utbrott har det dock ide kommit i Faubourg Saint-Antoine, utan der endast urladdat fig i några små demonstrationer. Deremot höll det för ett par dagar sedan på att bryta löst i en annan trakt af Paris, och en tillstymmelse till dmeute mar werkligen i full gång. Det war i gatan Mouffetard, en sorglig stadsdel, fom ni kanske någon gång passerat, då ni begifwit er att taga gobelinsfabriken i betraktande. Deromkring bor den fattigaste befoltningen i Paris, och der rekryteras till emeuter ännu lättare än i Fanbourg Saint-AÅntoine, fom ide gerna bryter löst, förrän det är något rigtigt allwarligt på färde. Brödet hade med Oktober månads ins gång ytterligare fördyrats och betalas nu med 50 centimer pr kilo. — Rykten woro i omlopp att prifet skulle wid nä sta byödtar-period, d. w. f den 16 idenna månad, ännu mera stegras. Det mar anledning nog för att sätta Mouffctarderna i rörelse. Regeringens wänuer söka göra troligt att partimännen, ware fig af orleanister eller republikaner, begagnat fig af tillfället och retat det ftackars folket till utbrott. Det är wisferligen ide alldeles omöjligt att få warit fallet, men man kan dock tryggt antaga att det höga brödprifet jemte fruktan för ett ännu högre warit tillräckliga att förleda de arma innewånarne i Mouffetardqwarteret till ett af dessa utbrott, fom i fordna dagar i det qwarteret woro få wanliga. Det war förliden lördag. Den Maps pa weckopenningen war utbekommen: bagaren skulle betalas för det bröd, som borgats under weckans sednare hälft; man skulle köpa nytt för dagen; man skulle betala sin hyra för weckan; man hade kanske ännu ett par oundgängliga utgifter. Penningarne rickte ide till, ty allt är så dyrt i dessa dagar. Det war icke tanke på att kunna gömma något, för att få se ett af de stora Kejserliga sårespelen. Den nödmwändiga qvantiteten win kunde ej heller erhållas. Rå ara arbetare kommo hem och förkunnade att de woro uppsagde af sina patroner, att snart skulle arbetet tryta öfwerallt. Det war förtwiflade utsigter. Hwarföre under sådana omständigheter undergifwet foga sig i att swälta några