att jag är förlofwad, och att Agnes aldrig kan blifwa Silfwerstjernas hustru, swarade hon upprörd. Efter att hafwa yttrat dessa ord, satte sig Agnes och återtog samma ställning hon innehaft, då Stålörn inkommit; men den hederlige kaptenen wandrade förs sänkt i djupa tankar nedför trappan, och följande dar gen for han att möta Silfwerstjerna. ie Professorns brud. En wader eftermiddag, ungefär fjorton dagar efter det Stålörn bortrest, befunno fig friherrinnan och Agqnes i den lilla grotta, der wi mid början af mår be rättelse funno den förra och Silfwerstjerna. Båda fruntimerna hade alltsedan Stålörns bort resa warit mycket nedstämda; men de hade äfwen hwar för sig utkastat planer, som de dock ej ännu meddelat hwarandra. De ämnade nu göra det. ten ännu hade de ej brutit tystnaden. Båda betraktade den nedanför höjden liggande trakten, fom börjat ikläda fig wårens ljusa drägt. Men ännu war det kallt, och man kunde säga, att tåren stelnade på wårens finder. Slutligen, sedan man suttit en stund, yttrade Ag: nes, swepande shawlen bättre om sig: — Det är kallt. Tant kan förkyla sig. Skola wi gå ner? — Genast, mitt barn; jag will blott säga dig några ord. Jag har nu noga öfwertänkt och pröfwat samt fattat mitt beflut. . — Afwen jag har fattat mitt. —.Du ämnar gifwa Stålörn din hand, men det får ej ske. Du får ej ... — Jag refer till min fars slägtingar i Göteborg. — Det kan du göra; emellertid gör det alldeles