— —— — — ä2——— ä—2:———— s—— Ågnes. Novell af J. H. N—g. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Skynda ner till friherrinnan och gif henne den tröst hon behöfwer. Jag gjorde illa i att wisa henne brefwet, men kunde ej göra annorlunda Agnes skyn dade ned och fann friherrinnan af: swimmad, med Silfwerstjernas bref i handen. Utan att tillfalla någon af tjenstefolket bar hon fin tant till sängen och återkallade henne till sans, samt fom , härunder att kasta en blid på brefwet. Med feber aktig oro flögo äfven hennes blickar öfwer brefwets rader; det mörknade för hennes ögon, och slutligen utropade hon: — O Giud, han begär en skiljsmessa. Äfwen Agnes behöfde wara ensam, hwarföre hon I ringde på en tjenstflicka, i hwilkens wård hon lemnade friherrinnan; men sjelf gick hon upp på fitt rum, der bon satte fig wid bordet, stödde hufwudet i fin hand och försjönk i djupt begrundande. Slutligen, sedan hon suttit ungefär en halftimme, spratt hon till wid det att någon knackade på dörren, och då hon såg upp, for en röd sky öfmer hennes Finz ber, ty hon såg kaptenen inträda. Han såg owanligt bekymrad ut och sade till en början ej något, utan satte sig tyst wid bordet; men efter en stund frågade han med owanligt wek och mild röst: — Agnes, har ni läst Silfwerstjernas bref? — Ja, blef swaret. — Och hwad säger ni derom?