Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1861, sida 3

dock blifwit så werkställda, att den för närwarande till det yttre blott utgör en massa af lappwerk. Hwad kyrkans inre beträffar, så war den ända till Adolf Fredriks tid endast hwitstruken och egde ej annan prydnad än twenne taflor, hwilka blifwit hem förda under trettioåriga kriget och tillegnade kyrkan. Dessa taflor, fom ej woro utan wärde, hade baron Gustafs farfar låtit borttaga, och i stället befallt ove tens konstnär, sockenmålaren, ommåla kyrkan, hwilket denne till baronens och hela församlingens luft och hugnad werkställt få bra, att hela pinoruniumet blifwit placeradt i kyrktaket. Snillet Hate der fram ställt stärselden såsom en stor smedja, der de oqudattiga af onda englar på allt upptänkligt sätt pinades och marterades, och för att sätta kronan på werket hade den snillrike målaren placerat dåwarande patronus längst fram i taket öfwer koret samt till den ofrälse hopens hugnad upphängt det glorwördiga Silfwerstjernska wapnet midt emot predilstolen. Huru pass andakten kunde bo i retta tempel, ter wäggarne woro prydda af gamla, dammiga, klumpigt arbetade wapensköldar och der taket war sullsati med ohyggliga karrikatyrer, fan war och en föreställa fin. Så wäl baron Gustaf som andra sockenmedlemmar hade länge tyckt att kyrkan behöfde ommåsas, och redan på wåren hade baronen skrifwit till on berömd konstnär, professor Pettersson, hwilken först anlände till Lindeshof några dagar efter det godsherren lemnat bemmet.