Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1861, sida 3

silosofista underfökningar i ämnet. Omwarföre, säger han, anfer man nysandet i det friska tillständet för någonting gu domligt? Kanske derföre att det utgår ur kroppens gudomligaste del, hufwudet, tankekraftens säte? Men icke blott romarne och grekerna hyllade denna sed; man finner den också hos andra gamla folk. Hos ethiopierna drefs lyckönskningen till och med ända till det tomista. När konungen of Mo nomotapa nös, kastade fig hela hans tal rika jenarepersonal till hans fötter och utropade fin wälgångsönskan med få hög: ljudd stämma att alla fom befunno fig i närheten måste höra den; dessa gjorde nu sammaledes, och med telegrafisk jnabbbet flög få den stora händelsen genom siaden, ända tills den siste af def inne wånare uttalat sitt allerunderdånigste Sud hjelp! Ännu märkwärdigare är att denna sed äfwen finnes hos foll, fom aldrig stått i någon beröring med ofwannämnda nar tioner. När spaniorerna först inträngde i Flo: rida, fågo de med förwåning att få snart eoziten af Guachoia nös, alla indianerna i hans svit bugade sig för honom, ut: bredde armarne och anropade folen att beskydda och upplysa Honom. Härmed tro wi of till fullo ha bes wisat, att om också det werkliga urfprunget till den gängse seden att önska den nysande Guds hjelp ännu är inhöljdt i mörker och troligen alltid kommer att förblifwa det, bruket dock fanns till långt före Christus. Jnnan wi sluta, kunna wi likwäl ej uraktlåta att omnämna, att flera tyska forskare härledt denna fed från ten under det sjette århundradet i Italien herr: skande bubon-peften, hwarunder många dogo just fom de nöso eller gäspade. Men hwarföre tillropar man DÅ ide af wen den gäspande sitt Gud Hjelp! ? Och hwarföre ha ej de lärda herrarne hellre härledt denna sed från den namne Fonniga pesten i det gamla Athön Hwilten Thucydides så mästerligt beskrifwer. Huru mycket närmare hade de icke dessutom lommit, ide sanningen, men sannolikheten, om de till stöd för sin sats antagit en berättelse af rabbinerna, enligt hwilken redan wid werldens begynnelse skall ha herrskat en sjukdom, på hebreiska kallad Asherå, och i hwilken alfa fom angrepos deraf dogo under nysande. Man tillropade hwarandra då: Resehua Jehova! (rättning Jehova!) J Samuels bok finner man också att Åbsalons rådgifware Achitophel nyste ihjäl sig. Men må de döda hwila! Wi wända oss i stället till de lefwande och tillropa dem härmed alla ett gladt och muntert: Sud hjelp! (Jllustr. Tidn.) Stöfarts-underrättelfer.