Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1861, sida 3

Reglor för Fårskötseln. (Ur Tidn. för Jordbr. i Westerb.) 1. Utwälj till afwel de ullrikaste och med wackraste kroppsformerna utrustade fåren och war isynnerhet sträng wid wal af springgumse, emedan detta wal, gjordt med kännedom och urskiljning, har ett wälgörande inflytande på hela ven federmera uppwäxande stammen. 2. Ar din fårftam of dålig beffaffenbet, sök då att erhålla åtminione en springgumse af en erländt god och för ändamålet passande race. 3. Alla lam, fom ide utmärka fia ge nom ullrikedom, storlek och wacker fyoppör form, bör du utgallra och slanta eller åt minstone ide uppföra till afweldsdjur, och böra bagglammen gällas wid tre weckors ålder. 4. Låt aldrig fåren beta i sanka ängar och kärr, ty deraf uppkomma fjutdomar; det naturligaste och bästa betet för får är höglandsbete. 5. Stogsbete är ej passande för får, utan om möjligt är, bered dem inliäig: nader, hwareft de finna skugga under sommarens hetta samt ega något skjul eller skydd för regn, ty ihållande regn skadar ullen betydligt. 6. Sätt in fåren i god tid om bör sten; frostlupet gräs skadar alla husdjur. Ottober är en fårmördare säger fårgubben gamle Swen. 7. vaga få, att fåren hafwa ritlig näring både winter och sommar, annars lider ullen och bliswer ojemn och Dålig genem ombyte af bättre och sämre ute fodring. 8. Ställ så till, att dina får ej lida brist på watten, ehuru de behöfwa min dre watten än andra husdjur.