Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1861, sida 3

En äktenskapshatare. (Ur Affischen.) Celibatet har sätert aldrig haft en ifrigare för warare än Alfred de Bk och ändå är han sedan några dagar gift. Han gjorde alls ingen hemlighet af sitt hat till äktenskapet, utan förklarade det öppet, till stor harm för en mängd mör drar och kofetter, hwilka förgäfwes fört fiättra honom. Han hade likväl ett ömt hjerta, en liflig fantasi och lät gerna fånga fig i kärlekens rofenbojor, men wid ordet giftermål sprang han genast på dörren. Han umgicks i många familjer, men ingenstädes wisade han fig få ofta, fom hos fru DEE en ung och wacker enka. Det dröjde ide Heller länge, förrän han upptäckte, att han war till galenskap fär i henne. Fru DET mar, det såg han genast, icke heller likgiltig för honom och så kom det ändtligen en afton till en förklaring dem emellan. De heligaste försäkringar, de ömmaste eder utbyttes. Men när de en stund swärmat på detta sätt, utropade den unga enkan: — Och när fira wi wårt bröllop? Dessa ord återkallade genast Alfred till sig sjelf, och med temligen säker röst började han att för Amelie utweckla sina theorier mot äktenskapet. — I få fall funna wi ide återse wars andra — utropade fru DEF häftigt — ty i samma ögonblick, fom ni fortfar att göra mig er kur, utan att slutligen föra mig till altaret, är jag komprometterad, och jag har alls ingen lust att för ert galna äktenskapshats skull, offra mitt rykte. .. mi måste således skiljas Alfred kämpade en swår strid med sig sjelf, men kärleken blef besegrad och på hela tre månader hörde den wackra Amelie DE ej det ringaste af fin förut få trogne tillbedjare. Men efter denna tids förlopp återlem han, kärare än någonsin. — Jag fan ide glömma er! — nuts ropade han lidelsefullt. — Det är odkså endast minnet af er, fom upprätthållit mig under denna långa tid — stammade hon. — Ja, jag känner att det ej återstår mig något annat, än att dö eller gifta mig, och hur skulle jag wäl kunna dö med denna heta kärlek i mitt hjerta! — Nej, företag stället ännu en resa, kanske skall den bota er. — Nej, sjelfmord mot sjelfmord . . jag beslutar mig för äktenskapet, och efMOw—U— — —