Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1861, sida 3

någon olycka. Min fruktan bestyrkes dessutom af er farenheten. Jag har sett wänner, syskon, älskande, ja till och med makar, hwilkas förhållande genom någon ny persons mellankomst helt och hållet förändrats. — Men, min älskade, jag har fett winner, fy skon, ja till och med ätta makar, hwilkas goda för hållande till hwarandra ej minsta grand förändrats genom en ny persons mellankomst. Min erfarenhet är så stor som din. — San mil wara, att jag har orätt; men låtom oss öfwertänka saken några dagar innan wi närmare bestämma oss. — Må göra, swarade Dilfwerstjerna och ombytte samtalsämne. 2, Wännens ankomst. Senare på aftonen finna wi baron Silfwer stjerna i upprörd sinnesstämning, ja man fon nästan säga ond, gående fram och tillbaka i fina rum. Denna dag hade något händt, fom ej på åratal inträffat, han hade för det första ej fått fin wilja fram och för det andra blifwit motsagd. Silfwerstjerna war ej wan att förneka fig nå got nöje eller uppfyllandet af någon önskan. Enda sonen af rika föräldrar, hwilka wetat att tidigt förskaffa honom ett rikt parti med ett äldre men ganska wackert och älskwärdt fruntimmer, af hwillet han blef mycket älskad oc fom med största frikostighet wedergällt hans mildhet och godhet mot henne, hade den unge baronen genom sin makas död snart nog åter blifwit sin egen herre. Derefter hade han begifwit sig på resor, rest hwart han behagat och njutit hwarje nöje han åstundat, och då dertill kom, att han war