En af landets utmärktaste embetsmän, den högt förtjente höfdingen öfwer RNorrbottens Län, landshöfdingen Widmarl, afled i Stockholm den 13 dennes. Vandshöfding Widmark ankom för några mector sedan dit, för att söta bot för ett swårt bröstlidande, och man hyste redan godt hopp om hans wederfående, vå en försämring inträdde och hans lif i för går slutade. Detta lif hade warit ett bland de wertsammaste och war det, trots de fyllda 60 åren, ännu under det sista året. Man erinrar fig ännu huru den nitiske Hof: dingen, för att göra sig bekant med sitt widsträckta län, under de båda närmast föregående åren företog resor till de aflägsnaste delarne af lappmarkerna och derunder, oftast till fots, framträngde genom de öde bygderna mellan de bebodda elfdalarne. Det är också troligen dessa mödor och ansträngningar, fom förorfafat det lidande, för Bwiltet han flutligen dukade under. Landshöfding Widmarks bana mar ine gen wanlig. Börjande 1817 fom lancdtmiteri-auffultant, passerade han genom alla graderna af sitt yrke tills han 1842 utnämndes till förste landtmätare i Gefle. Utom den ofantliga mängd af landtmä tareförrättningar han under denna tid utförde, egnade han sig tillika åt allt fom kunde bidraga till länets höjande, isynnerhet genom förbättring af dess fom nuunifation8s-anftalter, och synnerligast står Helsingland för fina nya landswi gar, wattenförbindelser och jernwägar i stor skuld hos den aflidne. Han utgaf dessutom under denna tid en historist bestrifning öfwer Helsingland samt en ypperlig karta öfwer provinsen, fammandragen efter förut af honom uppgjorda kartor öfwer hwarje särskild socken m. m., hwarjemte ran äfven grundlagt hela kartewerket för Gestrikland. Det allmänsinne och den owanliga förmåga W. härunder utwecklade, tillwunno honom ett särdeles högt anseende ej blott inom provinsen, utan äfwen öfwerallt i landet, och då konungen, när Norrbottens Lin 1859 blef ledigt, anförtrodde honom denna post, helsades derföre denna utnämning med lifligt bifall af hela landets all: männa mening. Denna sista werkfamhetskrets, der han blott fick stanna i twå år, har dock redan i mångfaldiga rigtningar mottagit impulsen af hans Eraftiga ande, och det är att hoppas, att det werk han der grundlagt ffall blifwa fort satt af efterträdare af samma skrot och forn som han. ER RJ