Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1861, sida 2

PJ . . 202: Lilen Marin i hilö. Ett minne från Nyssarnes härjningar i Swerge år 1719. (Forts. fr. föreg. n:r.) VII. Timma efter timma hade förswunnit, men ännu dröjde fiendens mordlystna skaror på den närgräns sande Mörkön. Wäldiga rökmoln höjde sig från det präktiga herresätet Hörningsholm, Banerffa ättens stamgods. En grefwe Douglas, fordom den store Carls wapenbroder, en lömst förrädare mot Swerige, anförde den afdelning, som der utöfwade sina wåldsbragder. Mången gång hade han i fordna dagar gästat i det ståtliga slottet och tömt flera bägare gammalt fradgande win i de höga salarne, der nu lågorna på hans befallning frossade. En åldrig betjent wid namn Peter Ljung, som igenkände grefwen, knäföll och bad gråtande om förskoning för slottet, men fåfängt. Lägrad här och der bland skog och busksnär, mäns tade emellertid den församlade skaran, min och qwinnor, från Hölö, fiendens ankomst. Jngen modlöshet eller förtwiflan rådde dock ibland dem; twärtom, man funde tydligt fe, att de lugnt förbidade den annalkande stunden. Pastor Scharff gick uppmuntrande och ständigt färdig att gifwa goda råd omkring bland fina församlingsboer. Herrarne Lohde och Griiner woro ej heller owerksamma. Från fitt flott hade den förre låtit föra gamla rustningar och twå gamla läderkanoner. Med de förra beklädde han de karlawulnaste bönderna, och bade sålunda bildat fig en krigarecorps, fom på afstånd tog fig förträffligt ut. Läderkanonerna woro