Cilen Ralin i Hölö. Ett minne från Ryssarnes härjningar i Swerge år 1719. II. : (Forts. fr. föreg. n:r.) En båt ilade tidigt en morgon några da: gat derefter fråm öfwer Mörko fjord. Snart hade den lätta farkosten hunnit land, och rod: daren gjorde ett wigt hopp uppå stranden. Solen hade just nu börjat att framskjuta på himmelen, soglarne flögo qwittrande omkring i skog och dal, och blommorna höjde fina dagg: stänkta kalkar från de mjnka tufworna, — naturen hade waknat till förnyadt lif. Obekymrad öfwer denna fägring, fom ftrålade omkring honom, framgick roddaren, sedan han wid en i wattnet slokande pil hade fastläst fin båt, genom den grönskande skogen. Gång efter annan knöt han krampaktigt fina händer tillsammans, och hans mörka öga blirtrade af hat och wrede. i — Död och förbannelfe, mumlade Han, att den sskenhelige presten wågar blanda sig i