Norrländska Korrespondenten – 28 september 1861, sida 3

— Ac, wördig prost, dertill är det långt ännu. — Alskar flickan dig ej? — Jag tror det? — Wilja hennss föräldrar då ej. — Klockarefar är gramse på mig, fwarade ynglingen och skakade sorgsen på hufwudet, han har wisst andra tankar. — Hwad menar du Olof? — Jan Andersson från Syttoryp tjenar, som wördig pastorn wet, hos wår nådige herre på Tullgarn! och säges wara i stor gunst. — Nåwäl? — Nu har Jan Andersson länge haft ett godt öga till Karin, och klockarfar fer det gerna. — Det giftermålet skall jag motarbeta, fwarade pastorn allwarligt. Jan Andersson är en forderfwad sälle, och passar ej för Karin. — Tack, tack! ropade Olof. — J morgon dag skall jag tala wid Kaz rins far. Gubben skall allt ta ga förnnft. Men farwal få länge. Wåra wagar skiljas här. Den unge bonden tryckte tacksamt prestens hand. Gud wälsigne er, fade han rörd och gick med snabba steg framåt. (Forts.)