Norrländska Korrespondenten – 28 september 1861, sida 1

AA CLLL utrikes. Jtalien. Rörande Frankrikes ställning till Ita lien yttrar sig Constitutionnel för den 15 dennes fom följer: Frankrile fpe kulerar icke på tillgifwenhetsåtgärder: det är ej dess sätt att låta betala sia för fina tjenster. Det tigger icke och wäntar icke ens något pris för de handräckningar det lemnat Jtalien. Jnförlifwandet af Sa: voyen och Nizza war ej godtgörelse för Magenta och Solferino. Frankrike har åter inträdt i besittning af Savoyen och Nizza, emedan dessa punkter woro nöd wändiga i ett intresse, hwars underkännande skulle wara wansinne, nemligen reglerande och betäckande af wåra grän fer, och hufwudsakligen derföre att bes folkningen, fom är af franskt ursprnng och talar franska språlet, sjelf flutit fig till Frankrike, såsom def gamla, mwertliga, ärewördiga fädernesland, och emedan det skulle hafwa warit gudlöst, om Frank rike tillslutit sina armar för densamma. Men Frankrike har ej låtit åt fig af träda en enda tumsbredd italiensk jord. Sardinien är italiensk jord, och att tillegna oss denna ö wore alltså ide mera ett införlifwande, det wore en eröfring. Ännu en gång: Frankrikes intressen uti Jtalien äro inga andra än Italiens egna. Wi wilja påfwens säkerhet och det stora enhetswerkets fullbordande — ingenting mer och ingenting mindre. Wi böra ej gräma oss öfwer hwad fom fammanftör: tat uti Jtalien, i följd af de sednaste tilldragelserna, och göra det icke heller. Om försöt skulle göras att med italien: ffa händer återupprätta några flags rvuiner från det förflutna, hwilka wi anse för fullkomligt tillintetgjorda, trots de sryckningar fom ej funna undwikas, men sendast dära den fom will låta tåra fia, så wore det italienarnes ensak att un: danrödja dylika swårigheter. Men om det dåraktiga försöket att tillwägabringa en restauration föranledte OÖsterrike till dinfallet att gå öfwer Mincio och Po, få skulle det wara Frankriles pligt, att åter ståga öfwer Alperna, och wi äro fullt öfwertygade att Frankrile skulle fullgöra denna sin pligt. Uti alla de neapolitanska provinserna fortfara de legda röftvarebanden att gif: wa fig. mSIpinione Nationale berättar, att Sgribalci, uti sitt swar på det af Fö renta staternas regering gjorda anbudet att mottaga högsta befälet öfwer unions: hären, tilltännagifwit sitt uttryckliga be slut att ej lemna fosterlandet så länge Rom och Venedig ännu sucka under slaf weriets ok. Telegrafrapporter. Hamburg den 21 Sept. Newvork den 14 Sept. General Fre ——