önskwärd. På laglig wäg uppnås säkrast målet, om också så småningom, och hwad som genom wåld blifwit förwärfwadt kan också lätt med wåld återtagas. Wåra yevolutionsfår torde göra klokast i att uppgifwa alla förhoppningar på en rysligt tillämnad revolution, fom lyckligtwis här i landet har föga utsigt att funna lyckas. Men framför allt låtom of ide misströsta om den goda sakens framgång, derföre att ftod-kfonfervative och radikale af alla krafter arbeta på att göra en fredlig lösning af reprefentationsfrågan omöjlig. — Hög ålder. I Alingsås fyllde en person den 10 Nov. 1860 sitt hundrade år. Den gamlas namn är Märtha Olofsdotter Östman. Hon är född å Dals land den 10 Nov. 1760, der hennes far der war soldat. Till Alingsås socken tom hon redan år 1787, tjenade först hos bönder och blef sedermera år 1796 gift med arbetskarlen Swen Larsson, med hwilten hon år 1800 flyttade till Alingsås stad. Hennes man dog 1823. Öfwer 40 år, få länge helfa och fraf: ter det medgåfwo, har hon i Alingsås stad sysselsatt fig med barnaundermisning. För flera år tillbaka erhöll hon ven utmärkelsen, att en af K. M:t Hen ne tilldelad gäfwa af 50 rdr blef offent: ligen tillställd henne i Alingsås ftadstyrta. Hon har en enda dotter hwilken hon wanligtwis brukar falla töfa, men denna tös, fom bor hos och wårdar henne, har dock fina 60 år på naden. Den hundraåriga fom wanligtwis endast be-: nämnes Märthamor (högst få af ftadens inwånare lära känna något annat namn på henne), har sina sinnens bruk i ett med hänseende till hennes höga ål der ganska godt skick. Wid hennes ofwan nämnda födelsedag infann sig hos den gamla en deputation af stadens inwånarne som lyckönskade henne att med helsa och krafter hafwa upplefwat en så sällsynt dag, samt öf: werlemnade till henne en sammansljuten summa af 102 rdr rmt. — Meddelaren af notiserna om fiwens ffa kolonien i Syd-Ryfland anhåller att få bifoga följande upplysningar, meddelade af en ledamot af det Lutherska tfonz sistoriet i Petersburg: Swenska kolonien har werkligen warit i större saknad af själawård än någon annan koloni i Ryssland. Främst har språket härtill bidragit; sedermera för samlingens fåtalighet. Afwen nu, då den fyller fyra byar, är den wäl ringa för att bilda egen församling, och alla tringliggande tyska kolonier bebos af mens noniter (mest från Wiirtemberg), hwilfa wälja prester inom fig och ide wilja weta af de lärda predikanterna. De fmenffa kolonisterna ha derföre endast en enda gång om året fått besök af fjälaförjare, den numera mycket gamle pastorn i Nikolajew, boende tjugo swenska mil från Alt-Shmwedendorf. Ej underligt då om de arma menniskornas andliga ut: weckling skridit tillbaka, få att nu till och med ingen skrifkunnig finnes bland dem.