Norrländska Korrespondenten – 18 september 1861, sida 2

mannen, om hwilken jag talar, — han bar då namnet Urner. Baron Benzing sökte att med största ans strängning beherrska fig, då han fick höra nam net. Han förmådde det ide tillfullo och spratt owilkorligen till på stolen. Har ni haft bekantskap med honom, Or Baron Beming? frågade den hemske mannen. — Nej, kunde Baronen swara med lugn röft. — Jag wisste det ide heller. Namnet Ane ron Benzing förekom åtminstone icke då i for: teckningen på badgästerna. Jag will emellertid yttra mig i korthet. — Den unge mannen hade fina egna göromål. Wid badet fanns en hes derlig, något bedagad flicka. Född fattig af borgerliga föräldrar, dertill tidigt faderoch moderlös, tillhörde hon de der olyckliga, fom ifrån barndomen äro beftämda att förtjena ett bittert bröd genom ett sitt arbete hos främmande folk, och hwilket bröd de blott under tårar funna förtära. Hon sick wisserligen ocksä en belöning för fin trogna, ärliga tjenst; men bes löningen skulle just blifwa hennes olycka. Hon hade en längre tid warit bodmamsell hos en barnlös enka. Frun dog i början af förra äret och insatte henne till arfwinge af en icke obetyds lig förmögenbhet. . Herrarne Hade blifwit mera uppmärksamma.