gar har man nyligen last om huru i Pennsylwanien mineralisk olja pumpades upp direkte ur jorden och huru amerikanarne borjat spekulera i den: na wara. Med anledning häraf har en amerikansk wetenffapsman en lång afhandling till en tidning i öfre Canada, i hwilten denne wetenffapss man på fullt allwar påftod, att upps hemtandet af denna olja ur jorden wore högst skadligt, emedan oljan wore afsedd till smörja för jordens arel, och när oljan wackert och wäl wore slut skulle machineriet komma i olag och planeten slutligen rent af stanna. Herren wete, säger den amerifanska tidningen som omtalar denna wetenskapsmans funderingar, hwilka förfärliga katastrofer som skulle blifwa följden om mår jord tvärs stannade. Förlorade nu balansen skulle den ramla mot de stjernor den mötte i sitt fall, sprida förskräckelse i rymden och wända upp och ned på allting. Tills detta intraffar mäste wi antaga for gifwet, att det är den snillrike wetenskapsmannens hufwud, fom är upps och nedwändt. Ryska censuranekdoter. Den lärde belgiske statsekonomen Molinari har nys ligen utgifwit en samling Bref om IJvfland (Lettres sur la Russie), hwari han bland annat berättar några ganska pikanta anekdoter om den ryska censurens sätt att gå till wäga i utöfwandet af sitt fögderi, af hwilka wi här införa några stycken. En tidning anmärkte en gång i en artitel, att Ryssland för sin storleks skull aldrig skall, utan domstolar och utan pu blicitet, blifwa wäl förwaltad. Cenfuren stryker ut utan domstolar och utan publicitet, men lemnar det öfriga af meningen orördt. Tidningsredatören ans märker då med all möjlig wördnad ins för censorn, att om Ryssland icke tan bli wäl styrdt för sin storleks skull, få är naturligtwis dess belägenhet mycket Eri: tisk, ty mer än dessa alternativer finnas icke; antingen måste det afstå från att wara en stor stat och inskränka fina gräns ser eller ock måste det underkasta sig att för alltid blifwa illa styrdt. — En dag erhåller en tidning till införande följande annons: Man har förlorat en hund, som lydar namnet Tyrann. Hederlig belö: ning utlofwas o. s. w. Den ffyggefens sorn stryker ut ordet Tyrann och sätter Azor dit i stället. Den hunden måtte man mycket lätt få reda på! — Sedan 1848 fruktade censorerne fom pesten ors det frihet och alla deraf härledda ord, hwilka derföre strängt utströkos. En gång hade en romanskrifware, öfmers lemnande sig åt sin fantafis flygt, under det han skizzerade ett landskap, skrifwit: en ko betade fritt på en äng. Censorn strök ut fritt, förmodligen i tanke att detta ord kunnat ingifwa boskapen några farliga idker. — En dag skickades utgif: waren af en revy till censuren början af en artikelserie, tillkännagifwande, enligt häfdwunnen fed: fortfättning i nästa nummer. Cenforn låter artikeln pas: sera, men stryker, ut tillkännagifwandet. Utgifwaren frågar förwånad om orsaken. Qan jag weta, swarar den försigtige censorn, hwad ni skall få för tankar i hufwudet och hwad det stall roa er att strifwa för nästa nummer? Kan jag wäl bemyndiga er att utlofwa en fort sättning, som jag kanske skall nödgas undertrycka? Man bör alldrig lofwa mer äu hwad man fan hålla — En tidskrift i Moskwa offentliggjorde för ej länge sedan ett omfattande arbete om fojsar Navoleon den Idde såsom ftrif