Norrländska Korrespondenten – 11 september 1861, sida 2

för wår frukost. — Tycer ni om denna plats? — Jag finner den behaglig, likasom dessa skrofliga klippwäggar, dessa kraftfulla gamla granar. Sommartiden måtte här wara förtjufande. — Wisferligen, Hr Grefwe. — Har ni också warit här om sommaren? Den tillfrågade såg upp. Han kastade förft en hastig, betänksam blick på den frågan de, sedan en längre, liksom tweksamt öfmerlägs gande, på Baron Benzing. Denne hade redan för längesedan återwunnit ett fullkomligt yttre lugn. Jngenting förrädde någon inre rörelse hos honom. ö Den hemske mannen tycktes öfwerlägga. Han lät fina ögon glida öfwer bordssällskapet, tjenarne, fom woro lägrade afsides och de ffrofliga klippwäggarne ned uti mörkret under de gamla granarne, ned på det friffa, orörda fnös täcket emellan granarne och klippan famt flutligen på de båda wackra, bruna blodhundarne, som hade utsträckt fig helt nära detta snötäcke. Derefter tycktes han hafwa fattat sitt beslut. Och under det han högt och långsamt betonade hwarje ord, swarade han Grefwen: Ja, jag war här redan i somras, under förliden fommar! Baron Benzing fatt midtemot honom, Han måste dock återigen hafwa kännt ett stygn i sitt