förskräckligt skrik, och kort derefter bullret af en wagn. Sedan har med ens allt blifwit tyst. Man skyndade till trakten. De möttes der af en främling, fom fom fram ur den tätafte de len af skogen. Han såg så besynnerlig, få dvs ster ut. Folket förskräcktes wid hans åäsyn. De woro widskepliga kolare. De wände om och den dystre mannen förswann åter i den täta skogen. Först morgonen derpä gingo de åter dit; men de funno ide det ringaste. — Dc det tilldrog fig under natten? — Under förliden eftersommar, midt under natten och några milbärifrån. — Ody man har ice Heller sedan hört något. om fafew? — Alldeles intet. — Och den der främlingen skulle wara Baron Lauer ? Kollet tror fig känna igen honom, — Harv man efter dew der natten återfett främlingen? — Jngen har sedan def fett honom, — säwida det ide är Baron Lauer. — ÅFör djefwulen, man måste rent ut fråga honom! Det war ide Baron Benzing fom fade detta. Hade redan anblicken af stället, der man befann sig, på denne frambragt ett egendomligt intryck, få syntes nu Baron Steinhaus berät telse hafwa, åtminftone för ett ögonblick, i ännu högre grad träffat honom. Redan då man oms nämnde främlingens, den förmodade Baron Lauers wistande på denna ort under den förs