sakens sammanhang, böra vi nämna att ehuru filialbankens sirma sinnes tryckt å papperslappen, innefattar detta icke det ringaste löfte från bankens sida att infria densamma. Huruvida banken inlöser den, vet man icke förr än i det ögonblick den derstädes företes. Allt hvad man har att hålla sig till är alltså de båda personers vederhäftighet och kredit som tecknat sina namn såsom trassent och endossent. Dessa kunna möjligtvis vara kända i sin närmaste omgifning, men om en dylik lapp, såsom sedlar af låg valör vanligen göra, sprides i vidsträcktare kretsar, hvem känner der hvilka dessa personer äro och hvad de gå för? Och derföre också, hvilken ofantlig våda för allmänheten om icke det göres tvärt slut på detta slags affärer. Huru lätt för hvem som helst, äfven för de personer som ej ha hvarken kredit eller anseende att förlora, att skaffa sig blanketter till dylika vexlar, på hvilka en bank finnes namngifven såsom acceptant, förse dem med sina namnteckningar och derpå sprida ett ansenligt belopp i rörelsen. Det finnes intet ansvar i lag för den som trasserar på någon utan alt vara dertill berättigad, och hvem kunde eller ville för vexlar för 3 rdr rmt göra gällande laga återgångstalan hos trassent och remittent? Vådan afett sådant sätt som det ifrågavarande att befrämja den inhemska vexelrörelsen är verkligen så påfallande, att man kan vara fullkomligt förvissad att nästa ständer skola, vare sig i vexellagen eller uti bank-, lagstiftningen, införa bestämda och uttryckliga förbud deremot, sedan Hudiksvallsbankens och dess affärsvänner visat behofvet deraf. Men dessförinnan torde det vara skäl för åklagaremakten att tillse huruvida icke förordningen om assignationer och invisningar dock möjligen skulle kunna här vinna tillämpning och ofoget med den nymodiga vexelrörelsen på den vägen näpsas, och torde man äfvenledes kunna förvänta att hrr bankofullmäktige gifva filialbanken en behöflig påminnelse om, att sådana slags operationer icke tillhöra antalet af dem, för hvilkas bedrifvande rikets ständer beviljat understöd af bankens medel åt filialbankerna Ett snart slut på operationerna tro vi för öfrigt kunna åvägabringas derigenom, att pressen allmänt varnar allmänheten för detta slags myntrepresentanter samt framställer hela operatioren för hvad den är — ett oförsynt försök att kringgå lagen. I ett följande n:r tillägger Aftonbl: Vid vår uppgift i gårdagsbladet angående de på silialbanken i Hudiksvall dragna treriksdalersvexlarne böra vi göra det tillägg, att utställaren, hr Herman Frisk, icke blott är, såsom vi i går nämnde, medlem af direktionen för den bank, på hvilken han trasserat på ett så egendomligt sätt, utan till och med är bankens verkställande direktör! Vi torde äfvenledes böra nämna, att den vexel, genom hvilken vi erhållit kännedom om den nyuppfunna finansoperationens tillvaro, blifvit bekommen i en bod här i staden, en omständighet, som bevisar att vexlarne redan banat sig väg till allmänna rörelsen och der mottagas. Deras utseedne och typografiska anordning är också verkligen sådan, att man kan vara fullkomligt förvissad att bland gemene man nio personer af tio skola anse och mottaga dem såsom vanliga privatbankssedlar. En une Wusikwus. — — — H JJK — —