Norrländska Korrespondenten – 4 september 1861, sida 2

det forlfor alt wara ödsligt, ingen menniffobenina fanns mid wagen emellan klipporna och träden. En annan årstid, under ett annat täcke, än den enformiga liflHädfel, fom snön bildade, måste här wara skönt och romantiskt nog, om det också war ödsligt och wildt. De tre herrarne, fom bodde i landet, måste också redan kånna till denna trakt, ty den gjorde icke mer något intryck på dem. Med få mycket storre uppmärksamhet tycktes Baron Benzing tid efter annan betrakta den. J sanning, han bes traktade den med en besyanerlig uppmärksamhet, likasom om den plötsligt och owilkorligt fram kallade någon tilldragelfe i hans minne, på fame ma sätt fom om han redan en gång förr hade fett den och sedan helt oförmodadt funnit den åter, eller och fom om han betwiflat, att han werkligen kände till den. Hans kamrater togo emellertid ingen notis derom. Man uppnådde wännens slott. Wärden emottog dem; de uppwärmde och förfriskade sig wid frukosten. Förberedelserna till jagten woro gjorda. På gården framföre slottet hwimlade hundar, jägare och pädrifware. Men wärden wåntade ännu en gäst. Ett original, fade han. Ni måäste först wånja er wid honom, innan han kan falla er i smaken. — Den nya bekantskapen skall fåle