och förblifwer stöld, antingen den begås af en friherre eller en tiggare och kan med skäl ordspråtet: Små tjufwarna hängas och de stora få gå, här tilläimpas. Vagstridigt är ock, då en högförnäm fru låter uppbryta ett aflidet tjenstehjons kista och, innan den aflidnas anhöriga hunnit taga mård om gmwar låtenskapen, derur tillegnar fig åtskilliga artiklar. Mutor hjelpa dock stundom. Om såsom troligt är, anledningen till ofwanstående bör sökas i nyligen pasfe rade händelser, hade det warit större skäl att inför wederbörligt juridiskt forum pröfwa lagens elasticitet, än att på detta sätt utgjuta sig i tomma deklamationer, som hos de s. k. lägre klasserna måste wäcka ondt blod och — hwad mera är — på ett betänkligt sätt undergräfwa den aktning för lagarne, fom medimes tandet att de behörigen widmakthållas stärker och förökar. — Upfala-Boften ffrifmwer: Wi med: delade för en tid sedan K. M:s nådiga kungörelse af d. 12 nästl. Juni angår ende hundskatten och uttalade den åfig: ten att kommunerna wid tillämpningen af denna kungörelse borde gå tillwäga med all möjlig stränghet. Denna åsigt synes ock wara den som af pressen och allmänna opinionen omfattas. Till en ledning för de öfwerläggningar inom kommunerna, som med anledning af den nådiga kungörelsen komma att ega rum, anse wi tjenligt meddela hwad till stöd för förslaget om hundskatten blifwit uti motionerna härom wid sednaste riksdag hufwudsakligen anfördt, — neml.: att det wore nödwändigt att söka minska det wäxande antalet hundar för att derigenom i någon mon förekomma spridning af den swåra sjukdomen rabies canina; att det i saknad af statistiska uppgifter för hela landet wisserligen more swårt att beräkna det befintliga antalet hundar, men att veterinärinrättningens år8berättelser dock lemnade någon ledning derför; att enligt nämnda berättelser antalet sjuka hundar, hwilka blifwit wårdade dels inom, dels utom inrättningen, uppgått år 1856 till 208, år 1857 till 281 samt under år 1859 till 514, hwadan på 3 år en tillökning af öfver 100 proc. egt rum i antalet af wårdade sjuka hundar, oaktadt under sistnämnda är nå gon farsot bland hundar ide herrskat; att antalet hundar för hela riket kunde beräknas till 60,000 ft. eller en på hwar 50:de person; att med de födoämnen, som till dessa till största delen onyttiga kreaturs underhåll åtginge, många tusen menniskor skulle kunna näras, då, under antagande att hwar hund i ärligt une derhåll kostade 25 rdr vmt eller omkring 7 öre per dag, årliga kostnaden för underhållet af 60,000 hundar kunde ber räknas till 1,500,000 rdr; att i de flesta andra länder hundskatt nu mera wore påbjuden, såsom i Norge, hwarest genom! lagen af d 11 Juli 1857 det blsfit Norges Kjöbfteder tillåtet att lägga en irlig afgift af ända till 3 speciedaler eller 12 rdr rmt på hwar och en, fom — — —— — —